Det finns gamla markområden i landet – ofta i närheten av en stor industri där ingen riktigt vet vad som händer under ytan.
I tid och otid har byggnader byggts upp och rivits ned och till slut finns det ingen levande människa som riktigt kan minnas vad som en gång legat på platsen.
Än mindre kan någon föreställa sig hur det ser ut under marken – med alla ledningsnät som borde ligga här och där. Och så blir det då bestämt att marken ännu en gång ska tas i bruk.