Det var augusti, tidigt 90-tal, och jag satt i morgonsolen på gräsmattan med ett 40-tal andra nyinryckta, nöjd över att ha lyckats byta ner mig från 15 månader i flygvapnet till en 12-månaders tjänst närmare Lund där jag hade både flickvän och studier.
Likt 87:an i 91:an Karlsson skulle jag inte göra ett dugg i onödan i lumpen, kanske ingenting alls, bara ta det lugnt i 12 månader. Eftersom man inte fick betalt (29 kronor om dagen räknas inte), man inte var där frivilligt och Sverige hade världsrekord i fred, kändes det som man var i sin fulla rätt att bara skita i allt. Alla vi som satt där hade exakt samma osnutna inställning.
BREAKING