Inte mer än människa….
Generatorn till min gamla bil renoverades till bättre än nyskick, jag lärde mig hur man öppnar elmotorer och byter lager i dem och att en anledning till att vissa motorer ”lämnade in” i förtid ofta var att fläken och kylflänsarna var fyllda med intorkad kartongmassa…….
Jag lärde mig också att dessa ”osynliga hjältar” som underhållspersonal ofta betecknas som inte var mer än människor. I fallet med kablarna jag skulle klippa stod det klart i samma ögonblick som jag klippte den första. Eller försökte, eftersom det uppstod en ljusbåge som hette duga. När den värsta förvåningen lagt sig var det förstås läge att påpeka för chefen att strömmen inte alls var bruten. ”Jag trodde jag hade det, men då var det väl på något annat ställe…” Som sagt, inte mer än människa…
Vid ett annat tillfälle anlände en ny, mindre hydraulpump till elverkstaden, tänkt att ersätta en likadan, fast utsliten. Elektrikern som skulle byta den packade upp den på arbetsbänken, tittade länge och väl på plastpluggarna som satt i anslutningar och bestämde sig sen för att det nog ändå var bäst med en liten provkörning i verkstaden innan monteringen ute i fabriken. Ni vet, för att kolla hur elanslutningen skulle göras och att pumpen fungerade. Jag befann mig i rummet intill när pumpen drog igång, men hörde ändå det ganska tydliga ljudet som uppstod när den halva liter hydraulolja som någon hos leverantören hällt i pumpen, schlöööuurp typ, lämnade densamma för att istället hamna, i ett ganska jämntjockt skikt, över en hel verktygstavla. Som sagt, inte mer än människa, men i detta fall en något nyfiken en…
Jag kom att tänka på detta för att vi i det här numret har en artikel av det lite ovanligare slaget här i U & D, nämligen en intervju med en psykolog som bland mycket annat jobbar med olika underhållsanknutna projekt. Förändrings- och förbättringsprojekt, införandet av nya system och rutiner, är exempel på processer där det finns förväntningar på att att det ska gå snabbt och att alla inblandade ska hantera detta på samma sätt. I verkligheten är det dock snarare så att alla inblandade behöver olika mycket tid på sig, alla uppfattar inte påstådda fördelar som fördelar alls, för en del blir förbättringarna istället försämringar och så vidare. Det ställer krav på de som driver projekten, inte minst att de har insikt om att när det kommer till kritan är ingen mer än människa.
Peter Olofsson